Läget på stan - Singel-Erick

”Det kommer att bli grymt...”

Modet på gatan.

Klänningarna för studenten.

Kolla in vad polisen har gjort.

Se tågtiderna här.

Så är trafikläget.


• Singel-Erick är 35 år, frilansjournalist. Bor på Södermalm. Letar efter kvinnan med stort K. Drömmer dessutom om att bli stor författare.
”Om hon skiljer sig...”
Till slut svarar hon på frågan - varför skiljer du dig inte från honom? – Jag vet inte. Han sitter ju inne. Jag tänkte göra det när han kommer ut. Jag kan inte låta bli att skratta lite. – Som en välkommen tillbaka-present då? – Nej. Jag har inte haft någon anledning att gå ifrån honom tidigare. Vi ser varann djupt i ögonen. – Men det har du nu, Rebecca? – Ja, Erick, det har jag. En halvtimme senare lämnar hon mig med löftet att träffa mig igen på fredag. "Lite fredagsmys att se fram emot", log hon fräckt mot mig. Jag lägger mig ned på soffan i vardagsrummet och ser ut på den blåa vårhimlen. Om hon skiljer sig så kan hon bli min sedan. Är mina dagar som singel räknade? tänker jag.



”Vi träffades på Finlandsfärjan”
Rebecca vaknar äntligen. Hon ser på mig med sina ljusblåa ögon. – Du vet nu, säger hon. – Vad då? säger jag dumt. – Vem jag är gift med. – Ja, säger jag. – Vad vill du veta? säger hon. Jag smeker hennes kind. Ger henne en lätt kyss på pannan. Ser på henne igen. – Bara det du är redo att berätta för mig, säger jag. – Okej. Vi träffades på Finlandsfärjan. Hotellet hade ordnat en firmafest åt oss. Tre unga killar i rad hade tafsat på mig. Jag hade fått nog för ett tag. Så jag satte mig ute på däck i kalla lördagsnatten. Då kom Sten och satte sig bredvid mig. Erbjöd mig sin överrock eftersom han såg att jag frös. Jag tog tacksamt emot den. Han var förresten lika gammal då som du är nu: 35. Och jag var 21. Jag säger inget. Lyssnar bara. – Han sa att han var trött på människor i allmänhet och societetsfolk i synnerhet. Jag sa att det var jag med. Han sa att han nyligen blivit rik på fastighetsaffärer på Södermalm och att det inte gjort honom ett dugg lyckligare. Jag sa att man inte kan äta pengar. Vi skrattade. Sen pratade vi med varann hela resterande tid av resan. Bytte telefonnummer. Ett halvår senare gifte vi oss. – Var du lycklig med honom? säger jag samtidigt som det rycker i mitt hjärta av en massa idiotiska känslor. – Ja, ett tag. Tills Big Ben kom in i Stens liv på allvar. Big Ben beter sig som en riktig gangster. Såg alltid på mig med äckliga ögon, om du förstår vad jag menar. I alla fall, då såg jag inte särskilt mycket mer av Sten. De två var alltid ute på fastighetsärenden som de kallade det. Och kort tid efter det sattes Sten i fängelse. Har han tur kommer han ut om ett år. – Varför skiljer du dig inte från honom? Rebecca dröjer med sitt svar.

"Rebeccas make"
Jag hade ännu ett jobb på förmiddagen. Ännu ett sportreferat. Skyndade mig sedan hem. Hon väntade ivrigt på mig utanför min dörr. Nu ligger hon och sover i min säng. Medan jag läser på. Om Rebeccas make. På nätet. När Rolle sa namnet på honom var jag nära att skratta till. Den fjanten, tänkte jag. Han sitter ju inne dessutom. Jag läser om Sten Johansson. I fastighetstidningen står det så här: En känd ekobrottsling med kopplingar till den så kallade Hammarbymaffian har dömts för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott till fyra års fängelse och åtta års näringsförbud. Den 39-årige mannen ingår i en stor bygghärva i Stockholm. Längre ned i artikeln läser jag: 39-åringen har kopplingar till den så kallade Hammarbymaffian - däribland den man som i medierna kallades "Big Ben" - som under mitten av 2000-talet utreddes för ett flertal grova brott bland annat grovt rån, misshandel och försök till utpressning. Ser när artikeln blev skriven: 2007-04-02, nästan exakt för två år sedan. Då har ju Sten Johansson, Rebeccas make, två år kvar i finkan. Jag känner mig inte så orolig för honom. Däremot känner jag kalla kårar ila längs med min rygg så här på tisdagsnatten när jag än en gång läser hans namn: Big Ben. Big Ben! Fortfarande på fri fot. Och det är Stens polare och Sten är Rebeccas make... Jag går in i sovrummet. Lägger mig bredvid henne i sängen. Rebecca. Vem är du egentligen? tänker jag och ser på henne, ser på den vackraste kvinnan i världen...

”Stoppad av polisen”
Är ute och går i det vackra vårvädret i Norra Hammarbyhamnen. Folk är ute på sina balkonger och vattnar blommor. Några ler till och med åt mig där jag går och jag besvarar dem med mitt vinnarleende. Andas in våren och känner den stiga i mitt bröst; den växer där och gror inom mig tillsammans med dofterna och känslorna av Rebecca. Ett blåljus bredvid mig. En snuthäck. Jag blir stoppad av polisen. Föraren rullar ned rutan. Hjärtat slår snabbare innanför min rödrutiga country and western-skjorta. Han sträcker ut en alkomätare. – Hur står det till här då, herr Westerlund? hör jag pliten säga. – Din jävel! Du skrämde mig ordentligt, Rolle! – Sätt dig! Jag solokör idag. Jag sätter mig på passagerarsidan. – Allt väl, snutjävel? säger jag till Rolle som jag känner sen lång tid tillbaka, ända sedan Värmland till och med. – Jadå, buset håller sig lugna idag. De njuter väl av solen de med antar jag. Men du, Erick? – Ja? – Jag såg dig med din nya brud häromveckan. På Kafé Russin. – Jaha. Visst är hon jäkligt fin? – Jaja, fnyser Rolle ut. Vet du om att hon är gift? – Satan i gatan! Tagen av äktenskapspolisen! – Seriöst, Erick. – Det är inte mitt problem, Rolle. Det är hennes. Vi blir tysta ett tag. På polisradion hör vi att det pågår ett lägenhetsbråk på Götgatan. Rolle suckar innan han säger: – Det kan snabbt bli ett problem för dig. För jag förstår nu att du inte vet vem hon är gift med. Solen sticker mig plötsligt i ögonen när Rolle berättar för mig vem Rebeccas make är.

”Första gången”
Vi ligger i sängen. I min lägenhet. Utanför hörs enstaka ljud från bilar i morgonrusningen, människor som inte lever frilansliv. Stackars satar! Rebecca sover. Jag ser på henne med ett genuint välmående i kroppen. Jag känner mig fascinerad av att vi ligger här, i min lägenhet, i min säng. Vi höll igång hela natten. Men den första gången med henne kändes som första gången. Första gången jag känt så för någon när vi gjort det. Hennes ansikte är så vackert, som en tavla, som ett konstverk. Och jag skrattar tyst för mig själv när jag tänker på de snuskigheter vi sa till varann igår kväll. Hon är den perfekta kvinnan, Rebecca: Kvinnan med stort K. Förutom en liten sak då: Hon är gift. Hon vaknar. – Godmorgon, min dumma romantiker! – Godmorgon, min Kvinna, sovit gott? – Som en ängel, min ängel! ler hon. Någonting bubblar inom mig, som om jag är på väg att sväva. Sväva iväg.

”Återförening”
Vi sitter här igen, på Kafé Russin, måndag klockan tio, precis som att ingenting har hänt mellan oss. Som att de två veckorna vi inte träffats, överhuvudtaget inte existerat. De två veckorna som för mig känts som två månader. – Varför ändrade du dig, Rebecca? – Vad menar du, Erick? – Varför vill du träffa mig igen? – Är jag inte längre kvinnan med stort K. för dig, Erick? – Jo, det var ju därför jag ville träffa dig oftare. – Och? – Vad då och? Det var ju då du lämnade mig. Utan ett ord! – Är du arg på mig, Erick? – Nej. – Ljug inte. – Jag är arg på mig själv, Rebecca. – Varför det? – Jag skulle inte begärt mer av dig. – Varför inte? – Jag träffar dig hellre en gång i veckan än inte alls. Du fattar inte hur plågsamma de här två veckorna varit för mig utan dig! – Jag känner likadant, Erick. – Du är verkligen komplicerad, Rebecca. – Jag har inte varit ärlig mot dig, Erick. – Hur då, menar du? Du har ju erkänt för mig att du är komplicerad. Men jag är beredd att ta tid på mig med dig. Jag menar, jag kan vänta. Tills du är redo, Rebecca. – Det är inte det. – Vad är det då? – Det är komplicerat. Jag tycker verkligen om dig, Erick. Jag kan till och med säga som det är: Jag är förälskad i dig, din dumme romantiker! – Vad är det som är så komplicerat då? – Erick? – Ja? – Jag är gift!

”En svensk Hollywoodfru”
Jag mår pyton. Efter att Rebecca lämnade mig. Och nu sitter jag i en TV-studios kulisser och intervjuar en svensk Hollywoodfru. Satan i gatan! Hon påstår att svininfluensan började i USA! Och att den är båg, som hon säger. För hennes hundar har ju inte fått svininfluensan! Trots att de inte blivit vaccinerade! Och så säger hon att hon och hennes make kommer så väl överens igen. Och så tycker hon att det är självklart att alla hennes program på reklam-TVkanalen har blivit succéer. – Jag vet ju hur en kvinna ska vara! säger hon självsäkert. Jag kan inte låta bli att tänka på hur jag kan få henne att bli tyst, på ett sexuellt sätt. På något märkligt vis lyckas hon få mig kåt. Så jag sätter mig med ena benet över det andra för att få bulan att försvinna. För att så att säga få svullnaden att gå ner. Hennes korkade kommentarer får mig irriterad, så irriterad att jag blir upphetsad av henne. Vansinnigt, jag vet. Jag använder mig av mitt gamla knep. Jag tänker på AIK. Arvfienden. Det funkar. Efter en minut ungefär är jag normal igen. – Honey, är du okej? säger hon uppriktigt omtänksamt till mig. – Hur mådde era barn när du och din man grälade som mest? slänger jag ur mig till svar. – Ja du, det är det jag ångrar mest med mitt beteende, säger hon och min bild av henne ändras sakta men säkert. Det blir till en grej om Hollywoodfruns barn istället, och jag märker till min förvåning att jag faktiskt börjar tycka om henne. När intervjun är slut kramar vi om varann. – Honey, ring till mig om du kommer till the states, säger hon och ger mig hennes kort. – Jag lovar, säger jag. När jag lämnar TV-studion, och går ut i vinterluften, känns det som att det kanske finns hopp om mig och Rebecca, trots allt.

”Främlingen”
Läser inledningen ur mitt manus: Främlingen. Samtidigt som jag dricker en billig vodka som jag köpte senast jag var i Estland. 1 Hon stryker bort sina tårar med orden: ”Du lovade att ta hand om mig.” ”Jag älskar dig”, säger jag men viker bort min blick när jag ser hennes. ”Förstör svärdet då”, säger hon. Jag ser på henne. Och jag ser på vapnet. Någonting, ja någonting fundamentalt brister så inom mig. Jag ser på henne. Försöker släppa svärdet. Men det vägrar släppa taget om mig. ”Jag… kan… inte…” viskar jag ut till henne. Tystnaden sjunker över oss. Det är bara hon och jag kvar nu i den stora fackelupplysta grottan. Hennes ljusblåa ögon vädjar till mig. Jag känner hur min underläpp börjar darra. Jag försöker släppa karma-slukaren, men det ser hon inte. Hon förstår inte. Så skriker hon och jag hoppar till. ”Du är ingen man längre! Du är en mardröm! Du är Nattmaran i mitt liv!” Och jag gick i en av flodbåtarna. Rodde iväg. Lämnade alkoven. Utan att se mig om. Jag lämnade Mariana kvar. Ensam. Det är så passande. Det är precis så jag känner mig nu. Jag pressade Rebecca idag. Om att få träffa henne mer. Hon lämnade mig. Utan att säga ett ord.

”Kalle och Rolle”
Sitter och kollar på GE Galan, ser bland andra Christian Olsson och Emma Green, i Globen, tillsammans med Kalle och Rolle, mina polare. Nu är det lite stiltje på tävlingarna. Vi sitter kvar, istället för att gå och käka korv som så många andra. –Vad var det för fel på Tessan då? frågar Kalle mig. –Vad tror du? –Men vad faan, Kalle, säger Rolle. –Vad då? säger jag. –Du är så jäkla kräsen! säger Rolle. –Ja men, en tjugoårig blondin! –Hon gillade dig, Erick, säger Kalle. –Jaha, säger jag. –Fattar du inte, Kalle? säger Rolle. –Nej, vad då, Rolle? –Erick har bytt läger! –Jag kan inte låta bli att skratta. Säger: –Ja, så nu är frågan vem av er jag ska välja? Vem av er suger mest? Vi flabbar till alla tre. –Nej, men seriöst. Fattar du inte, Kalle? –Nej, vad då, Rolle? –Han har ju träffat en annan brud! –Hur vet du det? –Vart tog du vägen på nyårsafton, Erick? –Vad heter hon? säger Rolle. –Rebecca, säger jag och sedan överröstas vi av jublet när Emma Green klarar 1,85. Mer får de inte veta. Än.

”Jobb: Hammarby-Bollnäs”
Satan i gatan vad skicklig jag är! Ännu ett jobb fixat! Ser på Hammarby-Bollnäs och skriver ett matchreferat till en av de två stora kvällsblaskorna. Det är visserligen en måndagkväll men jag fikade med Rebecca på förmiddagen på Kafé Russin igen. Så jag är hög på Rebecca hela dagen. Trots att jag inte har med mig en bandyportfölj så fryser jag inte på Zinkensdamm. Bajen vinner självklart matchen: 9-2, utklassningssiffror. Jag är varmt klädd, men främst är det mötet med Rebecca som värmer mig. Jag får dessutom betalt redan imorgon av kvällsblaskan, så nu lever livet igen! När jag kommer hem sätter jag mig på träningscykeln i en timme, medan jag lyssnar på Metallicas senaste. Håller mig i trim för hennes skull nu. Tar en lång varm dusch. Torkar mig ordentligt. Närmast slänger mig i soffan. – Måndag klockan tio, här på Kafé Russin, varje vecka. – Hur länge då? svarade jag henne. – Tills jag låter dig veta om jag är intresserad av mer, Erick, hade hon svarat. 25-åriga Rebecca. Eventansvarig på ett av de större hotellen. Intressen: Ridning, fotboll och romantiska komedier. Ser ut som Sandra Bullock. Fast med ljusblåa ögon. Mer vet jag inte om henne. Förutom att jag kan prata med henne om allt.

”På café med Rebecca”
Vi sitter på Kafé Russin med varsin espresso och kladdkaka. Det är dagen efter hon ringde mig. Klockan är strax efter tio och solen skiner sällsynt in på oss där vi sitter, som om den bestämt sig för att visa sig endast för vår skull. Jag nämner det för henne och hon bjuder mig på sitt underbara skratt igen. – Du är en riktig romantiker, Erick! – Men säg mig varför du dröjde så länge med att ringa upp mig. – Varför ringde inte du då? Då minns jag plötsligt varför jag inte hade ringt henne. – Du sa det till mig: Jag ringer om jag fortfarande är intresserad. – Jag sa det, gjorde jag inte det. Vad konstig jag måste vara i dina ögon. Jag svarar henne inte. Ser bara på henne med mitt vinnarleende spritt i mitt skäggstubbiga ansikte. Rebecca. Påminner mig så mycket om Sandra Bullock till utseendet. En ung Sandra Bullock – Speed-Sandra. En skillnad dock: Rebecca har ljusblåa ögon. – Inte konstig. Komplicerad, säger jag till slut. – Jag vill träffa dig igen, Erick. – Bra, säger jag tafatt. – Men bara en gång i veckan, till att börja med, ler hon mot mig. Vilken Kvinna, tänker jag.

”Räkningar, räkningar, räkningar”
Sista veckan i januari. Söndag. Räkningarna hopar sig över mig. Bara att inse fakta: Februari kommer att bli en nudel-månad. Om jag inte kan låna lite pengar av Kalle. Lägger mig ned på soffan i vardagsrummet och ser ut på den gråa vinterhimlen. Jag har 5 000 kronor att leva för i februari. Idol-vinnarjobbet räddade min månad. Men jag måste fixa ett jobb till nu. Snabbt. Men Kalle har alltid gott om pengar. Har lånat av honom en gång förut. Och då betalade jag tillbaka. Jag ser ut på den gråa vinterhimlen. Vädret påverkar mig negativt. Jag orkar inte ens bli arg över min situation. Bara att fixa ett nytt jobb. Inga problem. Mobilen ringer plötsligt. Skrämmer mig. Jag inser att jag trots allt är spänd. Svarar efter fem signaler. – Hej, låter det. – Hej, säger jag förvirrat. – Det är Rebecca, säger hon och jag glömmer snabbt alla mina bekymmer. – Kvinnan med stort K. säger jag och hör hennes underbara skratt.

”Fest hos Kalle”
Det här börjar bli löjligt. Men Rebecca har fortfarande inte ringt mig. Jag har inte ringt henne. Jag vet inte varför jag inte gör det. Kalle ringer och säger att jag ska komma på fest. – Det blir röj, rakade brudar och Bajen! skriker han för att överrösta Takida som spelar i bakgrunden. Festen börjar om en timme hos mig! säger han och slänger på luren innan jag hinner ge honom något svar. När jag kommer in i Kalles lägenhet tas jag emot av en 20-årig blondin som presenterar sig som Tessan. Jag fattar snabbt att Kalle kör med sin koppleriverksamhet igen. Jag och Tessan häller snabbt i oss tre Smirnoff Ice och stapplar sedan igenom mysrummet med den öppna spisen, de tjocka mattorna och de italienska sofforna, ut på elelementsuppvärmda balkongen. – Berätta om dig själv, säger blonda Tessan snabbt till mig. – Flyttade in för ett halvår sedan på Södermalm, från en medelstor håla i Värmland. Är frilansande journalist, men skriver även på ett fantasymanus. Letar efter kvinnan med stort K. som jag kan bilda familj med. Och flytta ut på landet med, där vi lever lyckliga i alla våra dagar. Men Kalle har väl redan berättat det mesta om mig? Vem är du då Tessan? säger jag med en strimma hopp om att hon ska vara intressant för mig. En halvtimma senare tar jag en taxi hem. Väl hemma slår jag telefonnumret till Rebecca. Men när jag ska trycka ned uppringningsknappen darrar jag till. Tappar telefonen. Faller på knä. Stänger av telefonen. Lägger mig på köksgolvet och somnar.

”Jobb: Idolvinnaren”
Vecka 2 på det nya året. Gör frilans åt en av gratisblaskorna i staden. Hyfsat bra betalt, faktiskt. Min sociala kompetens gör att jag lyckas få intervjuer med de flesta. Ställer nu frågor till senaste Idolvinnaren. Jag nickar på de rätta ställena medan han breder ut sig om sina framtida planer. Ställer reflexmässigt de rätta följdfrågorna. Lyckas till och med le åt ett av hans juvenila skämt. Medan jag tänker på henne. Rebecca. Vi skiljdes åt en timma efter det nya året sprängts in i våra medvetanden med de briserande nyårsraketerna. Jag fick hennes telefonnummer och hon mitt. Men hon har inte ringt till mig. Jag har inte ringt till henne. Jag intervjuar Idolvinnaren i demonproducentens skivstudio. Den är inredd med isliknande skulpturer och guld och platinaskivor. Idolvinnaren säger något ursäktande om flickvännen som tydligen gjort bort sig på något sätt i fansens ögon. Jag bryr mig inte nämnvärt men nickar förstående. Jag har sett foton på flickvännen. Hon är inte ens nära Rebeccas skönhet. Jag ställer min avslutande fråga och får ett snabbt svar. Lovar att mejla artikeln till honom innan jag publicerar den. Idolvinnaren berömmer mig för det, och jag berömmer honom för hans suveräna röst. – I klass med Freddie Mercurys, slänger jag ur mig. Vi ler våra vinnarleenden mot varann och jag kan inte låta bli att tänka på en naturfilm om krokodiler jag såg igår. När jag går ut känns januariluften välbehövligt svalkande.

”Nytt år – ny start”
Färgglada explosioner sprider sig på den kolsvarta nyårshimlen. Tar ännu en klunk vodka/redbull som värmer i vinternatten. Jag är i Bredängen. Fråga mig inte hur jag hamnat här – jag har tappat bort mina polare någonstans på vägen – men när jag ser henne, Rebecca, framför mig inser jag att jag aldrig känt mig mer hemma. – Vad önskar du dig av det nya året, Erick? frågar hon mig. Vi står mitt emellan de vita miljonprogramshusen och allt verkar plötsligt så oskuldsfullt. – Att träffa kvinnan i mitt liv, säger jag med mitt vinnarleende. Hon ler tillbaka mot mig. – Du då? Vad önskar du dig av det nya året, Rebecca? – Min önskan kanske redan slagit in, säger hon och ger mig en snabb kyss på munnen. Inser att med det nya året kommer nya möjligheter.



• Singel-Alex är 27 år och jobbar på ett kontor i stan. Han har varit singel i cirka ett år och letar nu efter ett riktigt seriöst förhållande.
”En lugn vecka”
Jag har varit mig hemma ett tag och inte gått ut på grund att min jättefinne men nu är den på väg ned och jag börjar se normal ut igen. Har städat hela lägenheten idag och känner mig riktigt nöjd när jag sätter mig i soffan med en liten whiskypinne. Petters polare Micke ska ha en liten tillställning imorgon. En slags herrmiddag. Vi kommer att vara en tio stycken killar och jag tror att det kommer att bli riktigt kul. Ringer till Petter och frågar vad han ska göra. Han ska iväg och bowla med jobbet och frågar om jag har lust att möta upp honom efter det och svinga några bägare. Visst säger jag och vi bestämmer att vi ska ses på Odenplan. Petra sms:ar och frågar vad jag gör, jag svarar att jag är på väg ut och frågar om hon har lust att komma. Hon säger att hon kommer men lite senare och säger att hon ringer när hon är på väg.

”Fullast i stan”
”Vilken jävla finne du har i pannan”, säger Petter. ”Jag vet”, svarar jag. Berättar för Petter att jag har cancelerat en dejt på grund av min sura finne. Han skrattar gott och häller upp en ny drink till oss. Petter har träffat en ny brud som han har dejtat ett tag och säger att han tror att hon är den rätta. Den rätta tänker jag, fan vad slitet uttryck. Jag frågar vad han menar med ”den rätta”. Han säger att hon är precis så som hans drömtjej ska vara. Hon tjatar inte på honom och vill inte ändra på honom på något sätt. Jag skrattar och säger att jag lovar honom att det kommer med tiden. Jag säger att helt plötsligen kommer du att sitta där på soffan och dricka öl och hon kommer att ge dig en pik på att du dricker för mycket. Ja, ja säger han och säger att nu känns det som den rätta i alla fall. När vi druckit upp hela flaskan är vi ordentligt runda under fötterna och Petter somnar i min soffa. Själv raglar jag in i mitt sovrum och somnar med kläderna på.

”Rom och cola”
Hemma igen, skönt. Idag tänker jag bara softa och kanske titta på någon schyst film. Ringer Petter och frågar om han ha lust att komma över och kolla in någon rulle. Visst svarar han och säger att han kommer vid åtta. Kastar i mig några Gorbys och ställer mig i duschen. När jag ska raka mig ser jag att jag har värdens finne i pannan. En riktig innebrännare. Fan, jävla skit. Jag som har bestämt träff med Petra imorgon. Men nu vet jag inte. Vill inte träffa henne med världens stoppljus i pannan. Sms:ar till henna att jag har fått feber och är förkyld och skriver att vi får skjuta på träffen till ett senare tillfälle. Hon svarar att det är helt okej och hon säger att hon inte heller känner sig helt hundra. Det ringer på dörren och där står Petter med en pava rom och en flaska cola. Vi häller upp var sin stadig och kolla vad som finns att hyra på nätet. Hittar inget roligt så vi bestämmer oss för att pimpla rom och snacka skit istället.

”Måste åka till Oslo”
Veckan segar sig fram. Tyvärr är det så att jag inte kan träffa Petra i helgen för jag måste åka till Oslo på ett affärsmöte. Är lite sur på chefen för att han meddelande mig så sent om mötet. Men, men jag måste ju tjäna mitt leverbröd. Går ner till reseavdelningen och frågar om de kan fixa en biljett till mig. Jag får åka flyg till Oslo men måste åka tåg hem. Väl i Oslo snackar jag med några höjdare i företaget och när det är klart känns det som om allt det här skulle vi lika gärna ha klarat av via telefon. Checkar in på hotellet och tar en lång dusch. Tar några öl från minibaren och tänker på Petra. Fan vad kul det skulle vara om hon var här. Somnar med kläderna på och vaknar med ett ryck. Drömt en helsjuk dröm om Petra. Jag drömde att hon försökte att köra på mig med sin bil och jag fick kasta mig handlöst ner i ett dike. När jag tittar upp från diket ser jag henne köra vidare med ett galet uttryck i sitt ansikte. Går upp och vaskar av ansiktet och borsta tänderna lite lätt och snabbt. På tåget hem sitter jag och tänker på den konstiga drömmen. Kanske är drömmen ett varningstecken?

”En blöt kväll”
Det blev en blöt kväll på Mariatorget med Petra. Jag kom hem vid tretiden. Vaknar upp med lätt huvudvärk. Tar en Ipren och käkar några mackor till frukost. Av någon anledning känner jag mig lite låg. Antagligen beror det väl på allt drickande igår. Petter ringer och vi snackar lite om gårdagen. Han var också ute på en dejt igår och det var tydligen en riktig besvikelse. Hon var nykterist och vegan. Inte riktigt Petter stil. Så bara en timme in på dejten hade han brutit upp och sagt: ”Det här kommer aldrig att funka”. ”Kul att träffas”. Sedan hade han gått hem. Ringer Petra och hon låter förvånansvärt pigg. Hon tyckte det var riktigt roligt igår och vill att vi ska träffas snart igen. Skitkul tänker jag. Hon pluggar och har det tydligen ganska tajt i veckan men till helgen vill hon träffas igen.

”Doftspray”
Fan, fan, fan. Jag tar bort den överhettade kastrullen från spisen med ett ryck och slänger den i vasken. Öppnar balkongdörren och sätter på spisfläkten. Efter cirka 20 minuter är lägenheten ganska rökfri och jag börjar spruta Glade doftspray i alla rummen. När jag är klar med allt är klockan sex på morgonen och jag är klarvaken. Har några folkisar i kylskåpet så jag knäcker en och sätter mig i soffan och pustar ut och tänker på vad som egentligen kunde ha hänt. Efter en halv öl slocknar jag igen. Går upp vid tolvtiden och mår hur bra som helst. Ringer till Patrik och berättar om vad som hänt och han säger att jag fan kunde ha dött vilket faktiskt stämmer. Skakar av mig händelsen och drar iväg ett sms till Petra och frågar om hon fortfarande vill träffas idag. Hon svarar direkt och säger att det vill hon. Vi bestämmer oss för att träffas på Mariatorget.

”Det luktar rök”
Petra är tillbaka i Stockholm och hon undrar om jag har lust att hitta på något imorgon. Visst säger jag medan Patrik och jag ringlar vidare på Götgatan. Vi vinkar in en taxi och åker till Stureplan. Väl där så har vi svårt att bestämma oss vart vi ska gå. Vi är båda trötta och slitna så vi beslutar oss för att åka hem. Jag tar en taxi hem. Jag betalar taxichauffören och ser att hans bakhjul nästan är helt platt. Går tillbaka och knackar på rutan och säger att hans bakhjul nog har fått punktering. Han hoppar ut svärande och sparkar på däcket. Jag flinar åt hans beteende och går upp till mig. Känner mig grymt hungring så jag sätter på lite vatten spisplattan för att laga till lite pasta. Sätter mig och zappar lite på teven medan jag vänta på att vattnet ska koka. Jag nickar till på soffan och vaknar med ett ryck och märker att hela lägenheten är fylld med rök.

”Inget svar”
Ny vecka, nya tag. Sitter på jobbet och kollar in lite olika nättidningar. Min chef är sjukskriven den här veckan så det är ganska uppsluppen stämning på kontoret. Jag kan inte riktigt släppa Petra så jag drar iväg ett sms till henne. Frågar om hon har lust att träffas i helgen. Väntar ett tag men får inget svar. Efter jobbet möter jag upp en gammal barndomsvän på Pet Sounds. Sitter där och ölar ett tag men jag känner mig inte riktigt i form. Kollar in mobilen då och då men jag har ännu inte fått något svar från Petra. Nä, nu skiter jag i det tänker jag och beställer in två Lång Island Ice Tea. Jag och Patrik börjar verkligen fyllna till. När vi ringlar ner för Götgatan ringer Petra.

”Kvarnen”
Petra svarar att hon är på ”Way out West” i Göteborg. Fan också tänker jag. Jag och Petter snackade om att dra ditt för några dagar sedan. Vi dricker några bägare till. Niklas ringer och frågar vad vi håller på med. Han och några polare sitter på Kvarnen och hinkar några kalla så jag och Petter går ditt. I dörren stöter jag på Pernilla, Annelis kompis. Hon tittar lite surt på mig men säger i alla fall hej och går vidare. Jag tänker vad fan har jag gjort henne egentligen? Vi sätter oss vid ett bord som är överbelamrat med tomma ölglas. Niklas är glad som en spruta för de har tydligen vunnit sin första korpmatch i fotboll. Tydligen har det förlorat alla matcher sedan de startade för ett år sedan. Så hela laget är på Kvarnen och firar vinsten. Jag sitter och har kul men i mitt lite snurriga huvud tänker jag även på Petra. Undrar vilket band hon lyssnar på nu. Vi stanna på Kvarnen till det stänger. När jag kommer hem sätter jag mig i soffan och zappar lite men hittar inget roligt att se på. Somnar med alla kläderna på.

”Ett break”
Jaha då sitter man och fikar och snackar egentligen om ingenting. Det känns som Anneli bara pratar och pratar. Hon känns helt enkelt inte helt rätt. När jag tänker det här säger hon att hon känner att vi nog ska ta ett break ett tag eftersom vi egentligen inte kommer någonstans med vårt så kallade förhållande. Istället för att säga vad menar du och så säger jag faktiskt att jag håller med. Fantastiskt jag är helt ärlig. Hon säger att vi kan väl hålla kontakten via sms eller mejl. Visst säger jag och tycker att det låter som en toppenidé. När jag kommer ut från caféet känner jag mig riktigt bra. Jag ringer Petter på mobilen och frågar om han har lust att gå och spela lite biljard eller bara dra några öl. Visst säger han ska bara spela klart ett spel på sin dator. Vi träffas på Medis för att dra några öl på Malmen. När jag har druckit några öl drar jag iväg ett sms till Petra.

”Bakis”
Tar en snabb titt i spegeln och undrar vem som står där. Jag ser helt förstörd ut. Kollar på klockan och ser att jag bara har sovit i fyra timmar. När jag väl lyckats få upp dörren står det ingen där. Ja, ja tänker jag och går och lägger mig igen. Vaknar till vid 1-tiden och ser normal ut igen när jag ser mig i spegeln. Mitt kylskåp gapar tomt så jag går ner till det lokala bageriet. Köper några bullar, mjölk och några ostskivor. Bland det bästa jag har ätit. Nä, nu måste jag ta tag i det här med Anneli. Ska jag satsa eller inte det är den stora frågan. Sätter mig vid datorn och surfar runt lite. Kollar in några roliga YouTube-klipp, allt för att slippa tänka på Anneli. Jag ringer Petter och frågar vad han tycker att jag ska göra. Han tycker att jag ska följa mitt hjärta. Vilken klyscha, tänker jag. Drar iväg ett sms till Anneli och frågar var hon gör. Hon svarar att hon måste jobba sent ikväll men undrar om jag har tid att träffas imorgon. Hon vill tydligen prata om något viktigt…

”Några öl”
Efter fyra öl känner jag mig lite lulli och tänker att det kanske är bäst att jag åker hem innan jag gör något dumt. Jag säger det till Petra och hon skrattar och säger att det skulle hon aldrig tillåta. Hm, tänker jag och tänker att Petra faktiskt är ganska fin. Vi bestämmer oss för att ta en sista öl och sedan avslutar vi kvällen. Det blir faktiskt så och jag cyklar hem lite vingligt. När jag kommer hem ser jag att jag har fått ett sms från Anneli. Hon undrar vad jag gör. Jag skriver att jag precis har tagit några öl med några polare nere på Tranan och att jag känner mig lite rund under fötterna. Zappar lite med fjärkontrollen men hittar inget jag har lust att titta på. Otroligt, det är aldrig något kul på tv. Lägger mig på soffan och tänker att jag bara ska sträcka på mig lite. Två sekunder senare somnar jag. Vaknar nästa dag med ett ryck av att någon ringer på dörren. Gnuggar mig i ögonen och känner hur äcklig min andedräkt är efter gårdagen.

”En öl med Petra”
Jag tvekar ett tag och funderar på om jag ska svara eller inte. Jag svarar. Det är Petra och hon undrar vad jag gör. Jag säger som det är att jag sitter och tar igen mig en hård städrunda i min lägenhet. Okej säger hon och frågar om jag har lust att ta en drink på Tranan om en timme. Funderar på vad Anneli skulle tyckt om det men tänker en drink kan väl inte skada. Jag svarar att jag är där om en timme. Hon säger vad kul och lägger på. Går in på toaletten och funderar på om jag ska raka mig eller inte. Fan, jag orkar inte raka mig det ser ganska bra ut i alla fall bestämmer jag mig för. Tar en snabbdusch och cyklar ner till Tranan. När jag kommer dit sitter redan Petra vid ett bord och sippar på en öl och läser något. Hon ser inte att jag har kommit så jag går direkt till baren och beställer en öl. När jag kommer fram till bordet frågar jag om jag får slå mig ner och då säger hon att hon väntar på någon utan att titta upp från tidningen. Då säger jag hej Petra. Hon tittar upp med ett leende och säger att jag visste det var du men jag ville retas lite. Jag sätter mig ner och vi börjar småprata.

”Okänt nummer”
Förfesten är som vanligt roligare än själva utgången. Det slutade som vanligt på Berns och sedan en burgare på McDonald’s. Jag vaknar upp och känner mig ganska utvilad. Anneli var tvungen att gå ganska tidigt för hon skulle träffa sin syrra och mamma. De skulle tydligen köpa någon present till någon. Ligger och drar mig en stund och bestämmer att idag ska jag bara softa och kanske dra några drag med dammsugaren. Det börjar faktiskt se rätt äckligt ut hemma. Kastar i mig några mackor och en kopp kaffe. Sätter på mig en sliten t-shirt och ett par gamla träningsbyxor. Nu är jag redo för projekt storstädning. Börjar med köket och går sedan vidare till badrummet. När det är klart börjar jag dammtorka allt och sedan dammsuger jag alla rummen. Trött och svettig sätter jag mig i soffan med en kopp kaffe och känner mig mycket nöjd. Fan, min lägenhet är ju riktigt fin tänker jag. Då ringer min mobil och jag känner inte igen numret.

”Ett steg till”
Anneli säger att hon har tänkt på vårt så kallade ”förhållande” och menar att hon vill ta ett steg till, mot något seriösare. Jaha, tänker jag och vad menar hon egentligen med det. Jag frågar henne. Hon säger att vi borde prata oftare i telefon och träffas minst två gånger i veckan. Jag blir faktiskt lite ställd för det kändes som vi skulle avveckla det hela för någon vecka sedan. Jag svarar att jag måste tänka på saken. Jag går in till köket medan Anneli står kvar på balkongen och röker färdigt sin cigg. I köket står Petter och tjatar med någon kille om hur den svenska startelvan ska se ut. Jag häller upp ett halvt glas gin och blandar i lite tonic. Ställer mig vid Petter och slänger mig in i diskussionen. Då kommer Petra in i köket och frågar vart jag tog vägen. Jag berättar hur läget är mellan mig och Anneli och att jag vill satsa på Anneli. Petra ser lite sur ut och säger att om jag ändrar mig så finns hon på eniro. Hm, tänker jag och fortsätter att snacka fotboll med grabbarna.

”Pluntan”
Jag vet egentligen inte vad som händer men helt plötsligen sitter jag och Petra utan lillfinger och hånglar i soffan. Sangrian gick verkligen rätt upp i huvudet och slog en volt där. Petra tar fram en liten plunta, som hon har nerstoppat i sin ena stövel, och tar några nätta klunkar. Hon räcker över pluntan till mig och jag tar en rejäl klunk och börjar hosta direkt. Det var riktigt starka grejer i den flaskan. Hon ler och säger att det är 80 procentig Stroh rum i flarran. Jag slutar hosta och tar en liten klunk till och säger tack med min nya hesa röst. Hon garvar och säger: ”I en liten flaska måsta man har starka saker annars är det inte kul”. Anneli kommer ut från köket och ser lite konstigt på oss. Jag tror inte hon har sett att vi har hånglat men hon ser väl att vi har det väldigt trevligt tillsammans. Jag tänker att eftersom vårt ”förhållande” inte verkar leda någonstans så kan jag lika gärna satsa på Petra. Anneli säger att ni verkar ju ha trevligt och frågar vad vi pratar om. Jag berättar om Petras plunta och Anneli skrattar lite ansträngt. Jag och Anneli går ut på balkongen för hon vill ta en cigg och jag tänker att jag måste få Petras telefonnummer.

”Förfest”
Förfest hos Annelis kompis Pernilla. Jag och Petter drar några öl innan vi åker till Pernilla. När vi kommer till förfesten är stämningen på topp. Några står och dansar vid stereon till någon gammal schlagerdänga, på balkongen står ett gäng och röker och runt soffan sitter några och diskuterar Barack Obama. Anneli kommer ut från balkongen och ger mig och Petter varsin kram och drar med oss ut till köket. Där får vi varsin Sangria. Anneli och Petter fastnar i någon diskussion om öl. Så jag går till vardagsrummet och sätter mig i soffan med min Sangria. Efter ett tag kommer en mörk tjej och sätter sig bredvid mig. Hon säger hej sedan blev det helt tyst mellan oss. Det kändes lite konstigt. Jag sitter och digga till musiken och tjejen bredvid mig sitter och tittade ut genom fönstret. Efter ett tag tyckte jag att det hela känns lite konstigt så jag frågar vad hon heter. Petra säger hon och jag säger hej Petra. När jag nu kollar in henne ordentligt så ser jag att hon saknar sitt lillfinger på vänsterhanden. Nu kan jag inte låta bli att titta på det. Mina ögon dras till hennes hand hela tiden.

”Träningsvärk”
Torsdag. Vaknar upp med världens träningsvärk. Jag kan knappt ta mig ur sängen. Ställer mig bredvid sängen och försöker att stretcha lite men det är helt omöjligt. Det tar nästan tio minuter för mig att bara sätta mig ned. Det är helt otroligt att man kan få så ont av så lite träning. Det hela slutar med att jag ringer till jobbet och sjukskriver mig. Fredag. Känner mig mycket bättre men stannar hemma från jobbet idag också. Idag har jag bestämt mig för att gå och träna igen för nu när jag har startat kan jag bara inte ge upp efter en gång. Efter träningen känner jag mig riktigt bra i kroppen. Sticker till Systemet och köper några öl och två flaskor vin. Har snackat lite med Anneli och hon och några kompisar ska gå ut en sväng på lördag. Hon frågade om jag hade lust att hänga på. Jag ringde Petter och frågade om han hade lust att haka på och han var på till tusen.

Skriv en kommentar

Kommenterat:

• Hoppas det går bra med bruden grabben. 99
• Jag är trött på att vara singel! H
• Kul grej. Magnus

* Namn:
* E-post:
Kommentera:
* Namn och e-post måste fyllas i